Egna oliver - vilken skördelycka!

[gallery size="full" ids="180129,180132,180133,180131,180126,180125,180127"] I dag snöar det. I går skördade jag. För sista gången den här säsongen. Oliver - alldeles egna, för första gången någonsin. Snacka om trädgårdslycka! Tack vare den varma sensommaren njöt det lilla olivträdet och tackade genom att låta oliverna växa till sig och växla kulört från grönt till blålila. Jag vet att de är beska men kunde ändå inte låta bli att smaka – det skulle jag inte gjort. Malörtens beska bleknar i jämförelse... Även om skörden bara kommer räcka till en liten burk bara måste jag ju testa att lägga in och fick receptet från en väninna med italienska rötter. Först skär man ett kryss i toppen på varje oliv, sedan en vecka i en skål vatten i kylen, vatten som ska bytas varje dag. Därefter är det dags att göra en saltlag; 150 gram salt, 0,3 dl ättikssprit (12%) och 5 dl vatten, som rörs ut. Slå lagen på en burk, lägg ner oliverna, gärna med något som tynger ner dem i burken ovanpå. Lock på - och sedan ett års exil i kyl eller källare. Efter ett år sägs de vara ljuvliga. Då ska man slå ut lagen, slöja och lägga in i god olivolja, ev med någon vitlöksklyfta och rosmarinkvist. Har jag tur har jag godaste oliverna klara till adventsminglet. Nästa års, alltså...