Det sker ständigt positiva och negativa överraskningar för den som har en egen täppa. Morgonen när jag kom ut och fann min krispiga sallad totalt borta glömmer jag inte i första taget. Krispig, halvfärdig och härligt grön växte den i sin odlingskrage ena dagen för att nästa vara som totalt uppslukad ur jorden. Ja, uppslukad var den - fast av vinbärssnäckorna. Årets härligaste överraskning är helt klart det lilla persikoträdet som totalt dignar av små sammetsfrukter. Det är inne på sitt tredje år nu och tidigare har det bara bjudit på ett par futtiga smakfrukter, som dessutom inte varit speciellt goda Jag har mest sett det som ett vackert blommande inslag och inte reflekterat så mycket över att det i år faktiskt burit rejält med frukter. Små, men vackra. I går hade två av dem fallit till marken, det brukar vara ett tecken på att de är mogna. Jag klämde försiktigt och smakade. I de tecknade seriernas värld ser man stjärnor när något gör ont - men jag såg stjärnor av dess smak. Änglarnas nektar kunde inte ha varit ljuvligare. Saftiga, fruktiga underbara små persikor. Det enda dilemmat är att de mognat allihop på en och samma gång - och att göra marmelad av dem känns som att kasta bort en gudagåva... Maud Holmberg Klyft Blomning i maj. Frukt i juli.