Det skönaste regnet | Maud Holmberg Klyft

Så blev det då ett drastiskt slut på årets första härliga sommarvecka. Över en natt stal någon 12 grader och det var dags att plocka fram koftan igen och sätta igång vindrutetorkarna på bilen. Det gäller ju att se det positiva i tillvaron. För trädgårds- och naturvänner så är det i alla fall ett plus att det nu stannar upp lite, nu när det är så sanslöst mycket som är utslaget i fagraste blomning. Och regn behöver inte bara vara av ondo. Det finns ett regn som är skönare än alla andra - blåregnet! Jag är svag för alla blå blommor, men frågan är om detta inte är favoriten. Det är både skirt och maffigt och de många blå-lila nyanserna tävlar om att lysa mest. Dessutom doftar det förföriskt - speciellt om aftonen. I år är det maffigare än någonsin, och eftersom det nu blivit lite svalare så hoppas jag på fler sköna kvällar på uteplatsen där blåregnet klättrar. När jag växte upp hade vi ett gullregnsträd som jag inte alls gillade. Mina föräldrar hade varnat oss barn för hur giftigt och farligt det var, och speciellt de ärtskidor som uppenbarade sig efter blomningen. Jag minns att som liten hade jag så stor respekt för detta att jag till och med brukade hålla andan när jag var i närheten av det... Blåregnet är ju tyvärr också giftigt så jag har sagt till Svart att han ska ge katten i att se det som föda. Lyckligtvis är han mer intresserad av det gräs som växer på andra sidan om uteplatsen!