Det var en gång en ung reporter som för mycket länge sedan var ute på uppdrag för att skriva om en trädgårdsredaktör på en stor svensk veckotidning. Rättare sagt skulle hon skriva om trädgårdsredaktörens egna lilla miniträdgård som hon förvandlat från en igenvuxen djungelbit till en prunkade oas. Trädgården var inte stor, men helt fantastisk och lokaltidningsredaktören blev totalt tjusad av de mest fantastiska gammaldags rosor hon någonsin sett. "Men nu ska du få se min absoluta favoritblomma", sa redaktören och klippte av ett par späda Stjärnflockor. Intetsägande, lågmälda, ja rent ut sagt urtråkiga tyckte jag då, för ja, det var jag som var den unga reportern. Jag kunde bara inte förstå vad hon såg i den oansenliga växten. Däremot lärde hon mig mer om rosor och buxbom och gav mig mer trädgårdsinspiration den eftermiddagen än jag någonsin fått vare sig förr eller senare. Ett par dagar efter besöket hittade något torrt och smuligt i min ficka, de tre nästan vissna blommorna jag fått av henne. Bara att smula sönder och myllra ner i en rabatt, hade hon sagt. Idag, många år senare, är jag stolt ägare av den ljuvligaste stjärnflocksrabatt. Och alla är de släktingar till mina första exemplar. Visst hade hon rätt, Gudrun, rosa stjärnflockan är en fantastisk blomma. Den blommar länge, är vacker både som solitär eller som sällskap i en rabatt, står länge i vas och även när den vissnat behåller den stilen. Stjärnflockan jättelätt att föröka - jag myllrar inte ens ner, bara strör de vissnade blommornas frön i en rabatt och vattnar. När man tittar närmre är det också en fantastiskt vacker skapelse. Gå gärna nära inpå alla blommor när du fotograferar – och du upptäcker dem på ett nytt sätt! Du lilla stjärnflocka – tack för att du öppnade mina ögon, och kamerans lins! Läs också: Lätt och gott: koka egen rosmarmelad!