Det som började med ett misstag - alldeles för många inköpta tulpaner på rean som sen snabbplanterades tillsammans i den tomma zinkbaljan - har varit vårens ljusglimt på täppan. Dels har denna jättebukett lyst upp ordentligt och dels har jag insett hur vackra de är tillsammans. Men framförallt har jag hittat nya favoriter och kunnat följa utvecklingen på nära håll. Min nya förälskelse är den här papegojtulpanen som först kamouflerade sig väl och gömde sig bland alla bladen. Först blev den härligt limegrön med mörkare gröna strimlor för att så småningom bli kritvit, rödcerise och grön. Och fransigare längst ute på bladen. Även blombladen har busat till sig och gett den en vindrufsig frisyr. Den har nu blommat i flera veckor och verkar också robustare och starkare än flera av grannarna. Varje morgon går jag ut och hälsar, sniffar och tar ett nytt foto. I år ska jag också följa experternas råd att låta växten vissna ner helt (det är då den samlar kraft) och sedan gräva upp löken och förvara svalt tills det är dags att plantera i höst. Under tiden ska sommargästerna, tomaterna, få husera i baljan. Växelbruk ska ju göra gott!