Snacka om överlevare - hur den klarat sig med livet i behåll är en gåta. Den ser ut som en gren blommande japansk körsbär, med flera små nya grenar på huvudstammarna – ungefär som en vinranka. Den i fjol så prunkande Mårbackapelargonen har stått i ett österfönster utan en droppe vatten sedan jultid, ungefär. När jag nyligen upptäckte den bortglömda före detta skönheten hade den en jordklump torr som cement och fnasiga, långa grenar som nästan tycks ha sträckt sig mot himlen och bett om ett under, lite vatten någonstans ifrån. Men samtidigt hade den kommit med flera nya skott och bjöd till och med på många rosa små miniblommor. Nej, den liknar knappast någon Mårbacka längre - men är ändå fin på ett nytt sätt. Som en skirt blommande bonsai, kanske. Jag förstår inte hur den lyckats överleva alla dessa månader utan vatten, näring och kärlek och jag känner mig som en riktigt dålig krukväxtmatte. Jag lovar bot och bättring men är försiktig med vattenportionerna nu i början, så att jag inte ska chockskada den nyväckta.