6 vårblommor som färgar täppan blå

[caption id="attachment_180349" align="alignnone" width="800"] Nej det är inte en bäck - det är en gräsmatta! Nu är det de blå vårblommornas tid och på många håll tar scillorna tillfälligt över och marken färgas himmelsblå. Foto: Shutterstock[/caption] Scilla Nu har vi lämnat den gul-vita tiden och det är de blå vårblommornas tid! På många håll har scillorna helt tagit över gräsmattorna och färgar marken ljuvligt himmelsblå. Scillorna, blåstjärnorna och vårstjärnorna, är lökväxter som förökar sig häftigt när de trivs. Många gräsmattor, parker, ängar och kyrkogårdar förvandlas till blomsterhav under ett par veckor. Blomman är förföriskt skir och näpen, med sina tunna stjälkar och och ljuvliga klockor. Scilla finns i många varianter och är en riktig vårens budbärare, men en lömsk sådan. Hela växten är så giftig att man till och med tillverkat råttgift av den . Titta och njut – men håll barn och husdjur på avstånd!

Ormöga [caption id="attachment_179901" align="alignnone" width="800"] En riktig sötnos - ormögat! Foto: Maud Holmberg Klyft[/caption] Ormöga är en lågväxt perenn och ofta den växt som först öppnar sina näpna klarblå ögon om våren. Den är lättodlad och har krypande jordstam och ofta även ovanjordiska utlöpare, vilket gör att den lätt breder ut sig och är lätt att föröka genom att man knipsar av en utlöpare och planterar om. Ormögat kan blomma från mars till maj och blommorna sitter på små spröda skaft från bladvecken. En del har svårt att skilja ormöga från förgätmigej som dock har håriga mer avlånga blad och som saknar utlöpare. Ormöga är en trädgårdsväxt som också växer vild i södra Sverige. Den trivs bäst i halvskugga i väldränerad jord och trivs som marktäckare under buskar och träd. Det finns även vit ormöga.

Pärlhyacint [caption id="attachment_180355" align="alignnone" width="800"] Som en rinnande bäck... Pärlhyacintplantering på Keukenhof i Holland. Foto: Maud Holmberg Klyft[/caption] Pärlhyacinten är lite robustare än scillan och ormögat och en alldeles utmärkt rabattblomma. Den doftar ljuvligt och är en bra kompis till tidiga tulpaner och narcisser. Den är en härdig och lättskött lökväxt som trivs bäst i väldränerad jord i solsken men den klarar även halvskugga. Pärlhyacinten vill gärna ha regelbunden vattning och det räcker att den får näring i slutet av blomningen när det är dags för lökarna att samla näring. När den blommat över knipsar du bort blomställningen om du vill att löken ska få mer kraft inför nästa år. Låter du blomställningen vara kvar fröår den av sig och biler nya växter, så en god idé kan vara att ta bort en del och spara andra. Klipp inte bort bladen förrän de gulnat helt - även de är viktiga näringsgivare åt löken. Ett helt hav av blå pärlhyacinter är förföriskt - och lökarna till de förodlade du köpte i kruka i vintras planterar du naturligtvis också ut på täppan (eller sparar i kruka på balkongen)!

Förgätmigej [caption id="attachment_178875" align="alignnone" width="800"] Förgätmigej i olika blå nyanser. Foto: Maud Holmberg Klyft[/caption] Förgätmigej är världens bästa sällskap till andra blommor i rabatter – men också väldig vacker att plocka in och sätta i vas . Då får du också möjlighet att titta närmre på den lilla skönheten och alla dess nyanser! Blå och rosa små blommor förekommer inte sällan på samma växt. Förgätmig ej finns i 50-tal olika arter i världen, den slår ut lite senare än de andra blå vårblommorna och för den som har plats och möjlighet är den jättelätt att föröka. När blommorna vissnat bildas små frökapslar – det är bara att rispa dem, myllra ner och vattna där du vill att de ska komma. Annars hjälper vind och djur också till med detta. Namnet sägs komma från tyskans Vergissmeinnicht (glöm inte bort mig) och blomman symboliserar trohet och romantik. Äkta förgätmigej är Dalslands landskapsblomma.

Viol [caption id="attachment_180350" align="alignnone" width="800"] Styvmorsviol. Foto: IBL[/caption] Alla violer är inte violetta eller blå - men de mest näpna är det! Det finns mellan bortemot 500 violarter i världen och våra älskade penséer är också violer – korsningar av flera olika arter! De flesta violer är fleråriga örter och växer ofta vilt i fuktiga och halvskuggiga lägen. Men denna till utseendet skira blomma är en riktig tuffing som klarar både köldknäppar och kan till och med dyka upp i asfaltsprickor! Violer bruka fröså sig själva, den korsar sig friskt och och kan dyka upp lite var som helst. Vill du fröså själv så använd färska fröna så fort frökapslarna öppnar sig efter att blomman vissnat. Vill du ha lång blomning knipsar du i stället av blomstängerna så fort de är överblommade och viker sig. Har din violplanta blivit ranglig så klipp ner den - ofta brukar den tacka med en ny omgång blommor. Glöm inte vattna och ge näring med jämna mellanrum. Violer är ätliga , kan kanderas eller användas till desserter och även dess späda blad är ätbara och innehåller, precis som blomman, A- och C-vitamin! Styrmorsviol är Ångermanlands landskapsblomma.

Lungört [caption id="attachment_180356" align="alignnone" width="800"] Lungörten - binas och humlornas vårfavorit. Foto: Maud Holmberg Klyft[/caption] Lungörten är humlornas och binas favoritrestaurang under tidiga våren. Växten är en ört med blommor som är röda som knopparna men senare skiftar färg till blå och lila nyanser. Den växer gärna i lundar och trivs i humusrik lövjord, helst i halvskugga och gärna under träd och buskar. Under våren vill den dock väckas av solen. Lungört och fläckbladig lungört förökar sig själv genom frösådd och den korsar sig lätt. Man kan ta rotsticklingar på försommaren eller dela de stora plantorna på våren eller hösten. Vill inte torka ut helt! Förr användes lungörten för att lindra bronkit, hosta och lungsjukdomar, därav namnet. Tyvärr är det inte bara humlor som gillar lungörten utan även sniglar och rådjur...