[caption id="attachment_183619" align="alignnone" width="2016"] Nytt namn, nytt utseende - men nu finns hackjärnet, eller renshackan, åter i min trädgård.[/caption] Ja, så hände det som inte hända fick. Mitt hackjärn gav upp efter alla år. Skaftet hade fått nog av väder och vind och bröts av - med stumpen inne i järnhållaren. Inte så konstigt, järnet hade jag fått med mig från barndomshemmet så det var minst ett halvt sekel gammalt. Jag får tacka för lång och trogen tjänst och skaffa mig ett nytt, tänkte jag. Men se, det skulle visa sig vara en riktig nöt... [caption id="attachment_183616" align="alignnone" width="2016"] Min trogne gamle hjälpreda gav upp till slut. Skaftet bröts av med en trästump i handtaget. Made in GDR betydde att den var tillverkad i DDR.[/caption] Jag satte mig och slå på datorn för att se var jag kunde hitta ett nytt. Fick träffar på Nordiska museet och en rad andra oväntade sidor. Måste ha stavat fel tänkte jag, men nej. Gick över till bildsök och fick mest träffar på gamla örthackor… [caption id="attachment_183617" align="alignnone" width="591"] Nej, det var ingen örthackare, eller något antikt föremål jag sökte…[/caption] Betjärn då? Eller kanske gallringsjärn? Nej! Till slut insåg jag att det inte bara var mitt gamla trädgårdsredskap som blivit antikt – utan även jag själv. Hackjärn hade bytt namn till det modernare renshacka, eller möjligen ogräshacka. Och inte bara det, det hade också bytt utseende och design. Nu är det tydligen stigbygelmodell som gäller... Denna är kanske bra, men helt oprövad av mig. Envis som jag är hittade jag till slut ett bilvaruhus! som sålde den klassiska modellen och när jag ändå skulle in till storstaden slog jag till. Billigt och bekvämt via swish och utlämning till bil. Nu har jag åter ett funktionsdugligt järn med lång skaft i min täppa. Och ett bra handjärn därtill, det gamla håller ju ett tag till, det var ju inget större fel på själva järnet. [caption id="attachment_183618" align="alignnone" width="1512"] Min nya långskaftade hjälpreda.[/caption]