Mormorsblomman digitalis - giftig skönhet

[caption id="attachment_183176" align="alignnone" width="1960"] Rosa eller gul? Varför bestämma sig för en färg när man kan ha båda. Foto: Maud Holmberg Klyft[/caption] Så ljuv - men ack så lömsk!

Den vackra digitalis, eller fingerborgsblomman, har just slagit ut och är en av mina favoriter. Vanligast är den i pastellfärger: rosa, vitt, ljusgul eller aprikos - men ibland kan den inte riktigt bestämma sig utan delar fingerborgsfärger på en och samma stängel. Jag har just en sådan, självsådd, precis vid trappan där toppen är gul och nedandelen ljungrosa. Anspråkslös är den också. Den här, över meter höga frodiga växten, lever i stenläggningen på biluppfarten. En lycklig asfaltblomma!

Ibland hittar digitalis på annat ”bus” också – det är inte ovanligt att den utvecklar en jättestor klocka i toppen. Detta fenomen kallas peloria.

[caption id="attachment_183174" align="alignnone" width="1960"] En frodig asfaltblomma! Foto: Maud Holmberg Klyft[/caption] Varje ”fingerborg” är en skönhet i sig, ett litet konstverk med härliga prickmönster. Humlor och bin älskar blomman som ger dem mycket godis.

Men - i det lugnaste vatten… Har du småbarn eller djur som inte skyr giftiga växter bör du inte odla digitalis på din tomt. Den må se näpen ut - men är bland de allra giftigaste trädgårdsväxterna!

Speciellt bladen, som också används för att utvinna hjärtmediciner. Blomman kommer andra året och speciellt de små ettåriga bladrosetterna kan ge allvarliga förgiftningar. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är lyckligtvis dock ovanliga.

Det är bara i Bohuslän som fingerborgsblomman växer vilt i Sverige.

[caption id="attachment_183175" align="alignnone" width="1960"] Ljuvlig - men giftig! Foto: Maud Holmberg Klyft.[/caption]