Jag har haft mina misstankar - den runda, tama och väldigt glupska Kotte har gått från att vara hen till hon. Det var faktiskt jag som fick syn på den först, den lilla igelkottsungen. Katten var koncentrerat engagerad i att beta av det frodiga gräset - jodå, det har kommit igen i raketfart på mindre än en vecka efter regnet. Jag trodde först det var en sten – men den rörde ju på sig. En liten, liten minikotte som var ute på kanske första upptäcktsfärden utan sin mamma. Hen var mycket söt, mycket nyfiken och mycket hungrig! Jag satte mig i gräset och bara njöt av att titta på den lille krabaten som orädd tultade fram möt mig. Jag lyckades fånga en fluga som den slök i ett nafs innan den testade om mitt pekfinger också gick att mumsa... Nu var även Katten på plats och studerade förvånat det lilla urdjuret. Den liknade ju hans kompis – men var ju bara en miniatyr. Svart gick runt, nosade försiktigt innan han med indragna klor försiktigt kände på lille Tagge som nu också fick smaka mjuk kattmat för första gången. Likt sin mor gav hen inte upp förrän skålen var tom. Mätt och belåten vaggade babykotten iväg med mig som skugga efter, jag ville ju se var boet fanns. Och mycket riktigt var det under ris- och lövhögen längst bort på täppan. Lite orolig för att dammen skulle kunna vara en fara för en babykotte googlade jag och läste lättad att igelkottar faktiskt kan simma. Nu undrar jag bara om det finns några syskon? Det vanligaste är det föds 3-4 ungar i en kull. Läs också: Så blev Katten och Kotten bästisar Så hjälper du en hungrig och törstig igelkott