Så blev katten och igelkotten bästisar

När den första värmeböljan slog till tidigt i våras hittade jag honom lätt flämtande mitt på dagen. Han låg halvt på sidan intill ett träd i skuggan och såg eländig ut. Jag trodde den lilla igelkotten var skadad, men när han fick en skål vatten och några kattmatspellets kvicknade han snabbt till. Kotte hade bara varit varm och törstig. Detta gav mig en tankeställare att det var hög tid att placera ut vattenbarer på markplan, fågelbadet på hög ställning och dammen med stenar runt om kom ju inte alla djur åt. Dagen efter for Katten i väg som en raket bortåt kvällen. Livrädd att han hittat en fågelunge sprang jag efter. Det visade sig vara en raggboll som Svart försökt knocka - och det har han aldrig gjort om efter den gången.

Följande kvällar kom Kotte troget bortåt skymningen för att dricka och knapra torrfoder. I början tog jag in katten, rädd för att de båda inte riktigt trivdes med varandras sällskap, men en kväll missade jag Kottes entré. På restaurangen står katt och igelkott och nästan pussas, ja i alla fall nosas. Sedan dess är de bästisar. Tittar på varandra, hälsar och äter kvällsvard sida vid sida. Ja inte bara kvällsmat...

Kotte, som ju egentligen är ett nattdjur, började komma allt tidigare och allt oftare. En dag var han på plats strax efter lunch. Pigg och hungrig. Några timmar senare var han tillbaka och puffade med nosen på det tomma tefatet så att det skramlade högljutt. Han tycks har lärt sig att detta är signalen för att tala om att tallriken är tom. Strax före 20 inföll nästa visit och även denna gång åt han upp all mat.

Efter detta fyllde jag inte på, jag tänkte att han måste vara proppmätt och snusa hela natten. Så fel jag hade. Vid midnatt startade ett ihållande oväsen av skramlande tomt tefat som slogs mot stengången. För att inte grannarna skulle väckas var jag tvungen att öppna restaurangen på nytt. Jag började misstänka att Kotte hade sju hungriga ungar någonstans eller led av svår hetsätning... Så var inte fallet. Kvällen efter fick allt sin förklaring. Det välbekanta knaprandet hördes ovanligt högt och när jag gick fram för att hälsa såg jag dubbelt. Kotte var inte en utan två. Minst!

Läs också: Så räddar du livet på djuren i trädgården i hettan. https://www.youtube.com/watch?v=_hnWhI2Qucg&feature=youtu.be