Akleja - näpnaste gratisväxten | Maud Holmberg Klyft

[caption id="attachment_9893" align="alignnone" width="430"] akleja, akvileja[/caption] Första sommaren med täppa köpte jag en aklejaplanta och blev betagen. Den lilla skira perennen var som en balettdansös med tyllkjol och blommade länge. Dessutom var bladverket och vackert. När den väl vissnat bjöds frökapslar som jag tog tillvara när de var mogna, sprickfärdiga och fyllda med brunsvarta små frön. Lite på latmannavis strödde jag dem bara i rabatten, krattade lite, vattnade och glömde sedan bort dem. Året därpå kom kanske 25 nya plantor upp - och inte bara lila - även rosa och vita. Nu var jag fast! I samma veva hade jag upptäckt en bortglömd kommunal ödeträdgård där det i princip bara frodades ogräs - och aklejor i alla färger, enkla och dubbla. Frötjuven inom mig väcktes till liv. De bästa växterna är ju de som naturen eller vännerna ger! Sedan dess är det många dansande ballerinor på täppan så här års. Och i många vänners trädgårdar också. Fröna gror lätt och trots att de växer på de flesta ställen nu kan jag ändå inte låta bli att strö nya ... Flera av plantorna har med tiden gått tillbaks till den blålila ursprungsfärgen - och man kan aldrig säkert veta vilken färg eller form man får eftersom de korsbefruktas hel vilt. Men oavsett vilket är de alltid välkomna, aklejorna eller akvilejorna som de heter i folkvisan. Maud Holmberg Klyft