Fåglarna gjorde mig kriminell! | Maud Holmberg Klyft

Jag har fortfarande bilden på näthinnan. Jag sitter och darrar på den åtalades bänk när domaren spänner ögonen i mig och frågar: Förnekar du att det växte narkotikaplantor i din trädgård? Nej, det gör jag ju inte - men det var fåglarnas fel, inte mitt, absolut inte mitt, jag sådde inte narkotikan, stammar jag fram... Lyckligtvis hann det aldrig gå så här långt, men mardrömstanken finns ännu kvar inom mig! När jag fick klart för mig vad det var för spännande, frodiga växter som bara poppat upp strax under fågelbordet. Jag brukar ju gilla sånt som naturen själv sätter, och jag var mäkta stolt över plantorna som jag trodde var rariteter tills en väninna kom på besök och med ett flin konstaterade "jaha, du har bjudit fåglarna på hampafrön i år"... Jag hade faktiskt ingen aning om att vanliga viltfågelfröblandningar innehöll hampa som i sin tur var grodden till cannabisväxter. En väldigt svag sådan, men dock. Kvickt som ögat avlivade jag mina plantor och skämdes som en hund. I veckan var det dags igen, trodde jag. Jag fick syn på ett antal gröna, palmformade blad som trängt sig upp över penséerna i krukan på trappan. Attans fåglar, tänkte jag, men kunde ändå inte begripa hur de lyckats så flera exemplar så långt från fågelbordet. Jag hann inte rycka upp dem direkt eftersom jag var sen och på väg att hämta min mor för en gemensam kvällsstund på täppan. När vi någon timma senare skulle gå in stannade mor till och fick syn på de gröna plantorna. Ja, nu har fåglarna varit framme igen, jag kan bara inte begripa hur de lyckats... Fåglarna,sa mor och såg mycket frågande ut. -Nej, de kan knappast bära så stora och otympliga saker i sina näbbar, det måste vara du själv, stod mor på sig. Vad trodde hon om mig egentligen? - Ja, det är ju väldigt vackra kastanjeplantor du fått fram! Då först kom jag ihåg att jag ju dekorerat hela krukan med nedfallna kastanjer i höstas... Text och bilder: Maud Holmberg Klyft