Störst är inte alltid vackrast...

Fåglarna tar - men de ger också! När jag kommer hem om kvällarna brukar jag stanna kvar en stund sedan jag parkerat bilen. På bara ett par meters håll får jag då följa fåglarnas aftonvard. Trots att jag skördat både fläderblommor till saft och gröna bär till falsk kapris finns det gott om blålila klasar längst upp på buskarna. Eller rättare sagt fanns... Här har fåglarna funnit sin favoritbodega och här samsas såväl duvor som årets nu fullvuxna talgoxeungar, koltrastar och rödhakar och alla låter sig väl smaka. Men jag bjuder gärna på kvällsmaten - fåglarna har ju sett till att blomsterprakten vid uteplatsen har förlängts i år. När jag jobbade på lokaltidning brukade det välla in bilder på maffiga solrosor så här års. Vi brukade publicera bilden på den som vi trodde var resligast och det slog aldrig fel, efter detta kom det alltid in nya bilder på större, högre eller tjusigare. Årets solrosor i täppan är varken störst eller vackrast. Men näpnast! De skulle närmast kunna konkurrera i en tävling om de allra minsta. Tack alla fåglar som tappade fröer i flykten i vintras!

Text och bilder: Maud Holmberg Klyft