Ta tillvara dina stockrosor! | Maud Holmberg Klyft

De är anspråkslösa, blommar länge, vackra till dekoration - och jättelätta att föröka. Men du kan aldrig vara helt säker på att du få ett färgäkta barn till dina stockrosor! Vilken tur att det finns stockrosor - vad skulle annars lysa upp juli och augusti år som detta när allt slagit ut rekordtidigt? Och vad skulle alla humlorna mumsa i sig? Stockrosor tillhör familjen malvaväxter, har sitt ursprung i Asien men har odlats i Sverige sedan 1600-talet. De vill ha mycket sol, väldränerad jord men kräver inte så mycket näring – se bara på alla fantastiska blomstänglar som växer upp mellan stenarna och prunkande lutar sig mot gathusen i Skåne och Danmark. Å andra sidan sägs det att gödning motverkar bladrost som växten annars lätt drabbas av. Eftersom stockrosor lätt blir över 2 meter höga önskar de något att luta sig mot, eller att bli uppbundna mot stöd, annars bryts lätt i vinden. Det finns perenna stockrosor, men de allra flesta är tvååriga - även om man inte tänker på det eftersom de så lätt ynglar av sig. Blomman är jättelätt att föröka. Det är bara att plocka de små "klyftorna" ut frökapseln när den blivit brun och "vissen", fröerna, som sitter i ring, ska också ha bytt färg från vitgröna till bruna. Myllra ner dem och vattna om du bor i södra Sverige, eller spara torrt och svalt i t e x ett kaffefilter och direktså på friland till försommaren, eller inomhus under våren. Det finns både dubbla och enkla stockrosor och massor av färgvarianter, men man kan aldrig vara helt säker på att få exakt samma färg som moderplantan. De har lätt att korsföröka sig och en del tycks också vilja gå tillbaka till ursprungsfärgen (ofta de svarta). De flesta stockrosor är tvååriga och blommar alltså först andra året. Klipper man av stängeln precis innan den blommat klart kan plantan ibland komma tillbaka året därpå. Men då missar man fröerna. Ett bra tips är att kapa några och låta andra bli fröbärare!