En groda gör ingen sommar. Inte en ensam svala heller. Men nu är de här i flertal! Hussvalor, ladusvalor, humlor - och mina favoriter grodorna i stora dammen intill. Lyckliga, lekande, kväkande... Jag har redan börjat höra ljuden om kvällarna - det låter ungefär som en avsides speedwaytävling. Även om jag tröttnade på att vakna 04.30 varje morgon av den salige koltrasten som trodde att han var en tupp så är det något helt annat med grodljuden. De är liksom både mysiga - och förlåtna. Även om arten är Ätlig groda så skulle jag inte ens komma på tanken. Dels är den fridlyst och dels äter man inte sina kompisar. Inte ens Svart har någonsin haft vare sig mat- eller jaktbegär när det gäller grodorna. Då är det värre med flugor... Nu väntar jag bara på att egna lilla dammens invånare ska inse att försommaren är här! Text och bilder: Maud Holmberg Klyft