Täppan förvandlat till ett BB | Maud Holmberg Klyft

Det blev inte som vi tänkt oss hemma på täppan i morse. Svart, som alltid börjar tala om för mig att vi ska gå ut långt före jag har hunnit dricka upp frukostkaffet, var ovanligt ivrig i morse. Ut, matte, ut! Han fick tåla sig lite innan jag fått på mig varma koftan. Ytterdörren upp och skutt, skutt iväg. Men det var något som inte var sig likt, det märkte vi snabbt båda två. Det höga "jag-vill-ha-mat-mamma-tjattret från holken hördes nu inte bara från ETT ställe i trädgården, det lät högre och kom från flera håll... Talgoxungarna hade börjat drutta ut! Det var bara att fånga in Svart och bära in honom i köket, snabbt som katten. I holken tjattrade två små dunbollar och i gräset studsade två små yra och lätt ruggiga dunbollar. Inom kort var de fyra på marken - medan mor& far Talgoxe satt i vars ett träd i närheten. Den där första stunden utanför lugna boet är ju alltid farlig för en unge som inte har förstånd att se upp för faror - som grannens Jägarkatt. Jag kände att jag hade en uppgift som kombinerad barnmorska och Rovdjurs-skrämma. Det tog dock inte många minuter innan de små liven hade lyckats med sina första flaxande flygtag och två av syskonen hade tagit sig upp till högre höjder. Något högre i alla fall. Två små fåglar på en ...grep! När jag tvingades inse att plikten och jobbet kallade hade alla fyra lyckats ta sig ända upp på torkvindan. Det var bara att med en inre bön önska dem lycka till i livet och be om att alla faror må hålla sig på avstånd. I kväll får jag be katten om förlåtelse, och hoppas att han inte är alldeles för sur på mig. Jag får väl köpa lite grädde med mig hem ...