Två lögner och en sanning om små grodorna

[caption id="attachment_180525" align="alignnone" width="800"] Har visst öron - även om de inte är utstående.[/caption] Ej öron ... Lögn! Visst har de öron - även om de saknar utstående ytteröron. Grodornas trumhinnorligger direkt på huden och är tydligt synlig på de flesta grodor. Grodornas hörsel är lika bra som människans och de kommunicerar ofta med varandra med varningsljud, lockrop och andra läten. Tänk själv - vad hade det varit för mening med försommarens högljudda kvävkningssånger om den tilltänkta partnern varit döv?

...Ej svansar hava de ... Lögn!

[caption id="attachment_180526" align="alignnone" width="800"] Visst har grodor svansar, åtminstone så länge de är små![/caption] Visst hava de SMÅ grodorna svansar! Efter yngelstadiet blir de miniatyrgrodor som liknar pyttesmå ödlor. Puggepevlingar kallas de i Skåne. Svansen tappar de först när de har växt till sig!

... Är lustiga att se... Sanning! [caption id="attachment_180529" align="alignnone" width="800"] Bubbelgumsgroda![/caption] De blåser upp sina stora bubbelgumskinder när de är vårförälskade. De sitter blick stilla som små porslinsstatyer för att plötsligt och med blixtens hastighet sträcka ut sin tunga och norpa åt sig en god insekt. De är mästare på snygga bågformade dykningar och simmar bröstsim under ytan. De älskar att sitta och sola nosen under vackra sommardagar. Och deras knarrande kärleksserenader…De är absolut både lustiga och trevliga att se!

Trädgårdsdammens grodor lär sig också känna igen en godsinnad husse eller matte. Ja, till och med en katt!

Läs också: Kärlekskranka grodor på bordell Lekplats för fridlyst kärlekspar