Vill man förolämpa mig kallar man mig padda. Oförskämt. Jag är en groda! Godmorgon våren - nu är jag här igen. I helgen satt jag och solade på stenarna vid dammen på täppan tillsammans med en pytteliten kusin väntade på att ännu fler av mina systrar och bröder också ska ruska av sig vintertröttheten och komma och göra oss sällskap. Snart ska vi knarra ihop! Idag när det var lite ruggigt och blåsigt stannade jag kvar under vattenytan, men snart är jag uppe igen. Just jag är en ätlig groda, en av åtta grodarter i Sverige. Men tänk inte tanken ens att servera mig på fat. Jag bor i Sverige och inte i Frankrike. Än värre än mitt artnamns klang känns det i mitt lilla hjärta när jag blir kallad padda. Förvisso tillhör även salamandrar och paddor familjen groddjur, men någon padda är jag sannerligen inte. Se bara på mina långa och stiliga ben. Och min vackra hud! Många förväxlar oss så här får du några saker att tänka på, och som generellt gäller för de svenska sorterna, det här skiljer grodorna från paddorna: [caption id="attachment_182677" align="alignnone" width="1960"] Stor och liten Ätlig groda.[/caption] * Grodor hoppar både högt och långt – paddor går eller kravlar. Generellt har paddorna kortare bakben och knubbigare kroppar. * Vi grodor är slankare och har slät och ofta lite fuktig hud, vi ses ofta i dammarna, eller vid dem. Paddor har vårlig och torr hud och trivs på mörka fuktiga platser, oftast på land. * Grodor har en form av tänder i överkäken, till skillnad från paddor. Paddorna har giftsäckar bakom ögonen som de utsöndrar när de blir rädda. Inte dödligt gift, men tillräckligt illa för att katter och hundar inte gärna gör om misstaget att jaga dem igen. [caption id="attachment_182676" align="alignnone" width="1960"] Mini- och Micro Plums![/caption]