Herre på Täppan | Maud Holmberg Klyft

Nej, det är bara att erkänna. Det är inte Tanten som är herre på Täppan. Det är naturligtvis Katten! Hur kunde det nu bli så? Svart som en gång i tiden var snäll, försynt och förstående. Klok - men nästan försynt omtänksam. Så en dag kommer man på att han är herren som tar plats först vid bordet när det dukas. Först efter bestämda blickar och kraftig anvisning till stolen bredvid behagar han förnärmat att flytta sig. Han är också herrn som ser till att väcka arla - även när det är helg. Är han hungrig så är det också dags att få matgivarnen ur slafen. Förr buffade han försiktigt och pussade näsan. Numera tas det tjuvtag om näsan och hårborstning med hela tassen. Händer det ändå ingenting så hoppar han ner och börjar bita på elsladdar ... det hjälper ju!

Men idag, Kära Katt, får du lov att vara herre på täppan. Idag är det din tolfte födelsedag och i kylskåpet finns både räkor och grädde. Jag förlåter dig tjuvnyp. Glömmer bort att du brukar hoppa upp på bordet och vandra över datorns tangentbord när du tycker att matte är för tråkig. Ursäktar dig för att du ofta trilskas med att gömma dig i skåp och garderober när jag har extra brått till jobbet. Struntar i att du haft sönder en och annan vas när du ser fåglar eller andra katter från din utsiktspunkt i fönsterkarmen. Trots allt är du världens bästa, trognaste och mjukaste vän! Maud Holmberg Klyft