Räddaren i nöden hemma hos oss är en skimrande liten platt aluminiumburk. Eller rättare sagt tre - eftersom makrill i tomat ofta säljs förmånligast i trio med ett rött skynke över sig. Ve de gånger jag har öppnat Kattens egen lilla skafferiburk och funnit den totalt tom, en argare och mer besviken katts ansiktsuttryck finns inte. Torrfoder? Bläh! Inte brukar du väl äta müssli till middag, matte? Nöden är ju uppfinningarnas moder och vid ett tillfälle tog jag en burk ur husets nödproviant och innehållet sig vara smaskens även för husets fyrfota pälsdjur. Numera händer det till och med att vi delar en burk, Katten och jag, utan att det behöver vara krisläge. Häromdagen blev jag inspirerad av en klok arbetskamrat som drog upp en burk med ett klick när hon inte fått ro att ta lunch i tid. Klart man måste ha makrill på jobbet! Numera har jag också ett par burkar gömda i ett skåp, jämte nödknäckebröd, riskakor, varm sjal, tunt linne, extra strumpor och hårspray. Man vet ju inte när det blir krisläge nästa gång! Maud Holmberg Klyft