Fröer - med blommande sällskap...

Förra året förlorade jag mig i tiden och missade helt att så de grönsaker och blommor som kräver försådd inomhus. Förvisso köpte jag välväxta tomat- och gurkplantor lite senare, men frilandsgurkan var absolut inte den som utlovades och tomatskörden blev både klen och sen trots förra årets sköna sommarväder här i Skåne. Jag är ute lite i sista minuten i år också, brukar oftast så i februari, men bättre sent än aldrig. Söndagens väder tillät inte långa stunder på täppan och det kändes därför helt rätt med en utflykt till det stora blomstervaruhuset. En kort utflykt tänkte jag mig - skulle ju bara köpa såjord och frossa en stund bland fröpåsarna. Problemet är bara att att butiken är enorm i storlek - och för att komma till fröerna måste man passera allt för många prunkande frestelser. Jag känner mig själv så väl att jag misstänkte att en liten pensé kanske skulle slinka ner i kundkorgen. Se - men inte röra ... så mycket. Men det efter en liten stund var det bara att gå och byta korgen mot en vagn. Att försöka gå rakt igenom en blomsteraffär tidigt om våren är precis lika hopplöst svårt som att gå rakt fram i en delikatessbutik när man är hungrig... En näpen liten viol tittade mig rakt i ögonen. De småväxta penséerna skulle absolut passa fint på trappan. Vårkragen - ja den har ju dött efter alla år, en barndomsblomma som ju måste finnas hemma på täppan. Gullvivan, den omsjungna, så söt den skulle bli intill de blå ormögonen... Fröerna då - jodå, jag hittade mina gamla favoriter och ett par nya. tomater, gurka, ruccola, silverlök, rödbetor - och i år ska det också odlas fänkål för första gången. Katten då ? Självklart kan matte inte komma hem tomhänt. Krukan med det frodiga kattgräset blev snabbt en skabbig, söndertuggad växt! Maud Holmberg Klyft