Äntligen dags att så chilifröer!

Fjolårshabanero är grön och fin - men verkar ha stannat i växten. Inget är som väntans tider. Väntan på att små gröna knappnålshuvuden ska titta upp ur odlingskärl och minikrukor. Men jag får inte vara för otålig, chili och paprika brukar ta lite tid på sig. Egentligen startar stora så-suget direkt efter att tomtar och halmbock förpassats upp på vinden. Men jag har sått för tidigt förut och vet att långa och taniga rankor redan i mars blir helt fel. Men nu i mitten av februari är det grönt ljus för långsamtgroende växter som chili, paprika och physalis, och sedan några dagar går jag varje kväll och tittar till de kommande små och ser så att jorden inte torkat ut och att jorden inte känns för kall. Egentligen hade jag tänkt testa några nya sortis chili i år - men blev bara totalt handlingsförlamad när jag gick igenom utbudet på nästan 500 sorter i frökatalogen. Det fick bli trotjänarna jalapeno, som är så god i inläggning , habanero och en ny mild sort som man kan äta mycket av. Mina två trotjänare sedan flera år, tabascoplantorna, har klarat ännu en vinter inomhus i söderfönster. Liksom habanero som jag satte av fröer från en inköpt frukt i affären. Den kom fint men verkade stanna i växten. Kanske får den ny kraft när våren äntligen är här?