Skymningen höll på att falla när jag plötsligt la märke till det - fikonbusken hade fullt av väldigt mogna frukter. Jag skäms och förstår inte riktigt hur jag kunnat missa detta. Får väl skylla på att steget mellan stenhårt grönt fikon och lilabrunt moget går snabbt, mycket snabbt ibland. Jag insåg att de flesta knappt skulle klara ett dygn till och att låta dem förfaras vore ju synd och skam. Jag hade ju funderat på att göra marmelad i år, men inte hunnit läsa söka något recept. I skafferiet fann jag riddaren i nöden - syltsockerpåsen. Syltsocker innehåller ju både pektin och citronsyra som behövs för att få marmeladen att stelna och på baksidan av påsen finns måttberäkningar på både sylt och marmelad. Jag skalade och hackade frukterna, fyllde på med rätt sockermängd, hällde i ett par deciliter vatten och rivet skal av en citron, kokade upp och lät marmeladen koka i cirka åtta minuter. Smakade av och tyckte det behövdes något som bröt av mot det ganska söta. Ett par teskedar kanel, lite chiliflingor, en nypa salt och en nypa peppar senare var jag nöjd och Tant Bråttoms marmelad var färdig att hällas i en stor burk. Till helgen blir det fest - god ost toppad med en klick av täppans senaste gåva! Maud Holmberg Klyft