Nästa år skulle Ingrid Bergman ha fyllt hundra år. Den klassiskt vackra skådespelaren är död sedan många år - men rosen som bär hennes namn har blivit en av mina favoriter. Och det får jag tacka de förra husägarna för - den fanns redan planterad i flertal i rabatten när jag flyttade in. Vid det tillfället var jag lite fördomsfull åt rosen som inte doftade så mycket, jag föredrog engelska gammaldags rosor. Men med tiden har jag lärt mig älska Ingrid Bergman. Mer tacksam och lättskött överlevare finns knappast. Klassiskt stilig, rakryggad och med sina stora mörkröda blommor förför hon.Hon blir dessutom bara vackrare ju längre säsongen sträcker sig och blommar tills frosten kommer och ber henne gå i vinterdvala. Med sina sammetsröda stora blommor, långa stjälkar och härligt gröna blad är det den perfekta rosen överlämna till en jubilar eller att bara klippa av och sätta in som solitär. En ros är alltid en ros och en Ingrid Bergman en njutning för alla sinnen. Ja, bortsett från luktsinnet, då... Maud Holmberg Klyft Fotnot: Ingrid Bergman klarar att växa i upp till zon 4.