Äntligen dags att sätta spaden i jorden!

Täppan har länge flirtat med mig; blinkat och viskat: kom ut, väck mig, ta bort mitt skabbiga vintertäcke. Jag har styvnackat blundat och bitit ihop. Löv och vissnade växter är bra för alla små gröna växter som vill upp, bra för ytliga rötter, bra för frostkänsliga plantor. Men förra helgen gick det inte att stå emot längre - det var dags att sätta spaden i marken för första gången i år. Tidigt, javisst - men kan lantbrukarna sätta potatis och luckra för sparrisen här i Södra Skåne så kunde väl min lilla täppa också få sig en rejäl vår-massage! Och belöningen var nästan omedelbar. Plötsligt fick alla ljuvliga vårblommor en chans att visa sin skira skönhet. Det doftade jord och katten var lycklig när han jagade torra löv i solskenet. Matte var ännu lyckligare under vårens första kaffepaus på den solvarma trappan. Vilken tur att jag tidigare vårar inte har haft för bråttom med att rycka undan överblommade vintergäck, ormögon och julrosor.. Som de har förökat sig, plötsligt är det rena ängar! Ja, till och med den gamla slitna spaden - som jag tidigare hade tänkt att måla blå, har förvandlats till riktig åldrad skönhet där i ute under täppans pånyttfödelse. Eller är det jag som ser den med andra ögon? Vårrusiga sådana... Text och bilder: Maud Holmberg Klyft