Bärliga tider, strålande tider!

Morgonstund har guld i mun, i alla fall när man är ledig. Om inte förr så inser jag det nu, första veckan efter en härlig semester. Ska sanningen fram så är väl min naturliga morgon snarare vad andra kallar förmiddagsstund, nattuggla som jag är. I måndags hann verkligheten i kapp mig. Den anonyme tuppen - som jag ännu inte lyckats lokalisera och som jag inte störts av på evigheter - var plötsligt tillbaka och lät ystrare än någonsin- klockan halv fem på morgonen. Jag lyckades somna om, men tvärvaknade stunden senare av Katten som gjorde ett närmast militäriskt utfall mot en mygga - rakt in i en pappkartong. Jag vet inte vilket som var värst: tuppen, kattsprånget eller väckarklockan som brölade stunden efter. En sådan hektiskt morgonstund har allt annat än guld i mun. I sådana lägen är det skönt med en täppa. Jag beslöt mig för att bara skumma morgontidningarna och i stället ge mig själv en stund i vår Herres hage. En minirunda med sekatören, ett par minuter vid dammen för att säga god morgon till grodorna och sedan en tur bort till buskarna med halvlitersmåttet. Det är inte många dagar denna sommar som jag inte startat dagen med färska bär till frukosten, och denna härliga vana ser ut att kunna hålla i sig. Ännu finns lite hallon kvar, hösthallonen är på gång, druvklasarna har blivit blå och björnbärsbuskarna dignar. Det är bär-liga tider, strålande tider - och en genuin vardagslyx! Maud Holmberg Klyft Puss, matte. Kärvänlig om morgonen, men på natten är Katten en äkta myggjagare...

Vem hinner först i år - fåglarna eller jag?