Funderingar från ett bilfönster

På väg hem mot ledigheten var det till att hålla hårt om ratten. Det var grått och blåsigt och höstkänslan hade plötsligt infunnit sig. Milen hemifrån hörde jag ett häftigt trumpetande. Från skyn! Det var ett stort gåssträck som var på väg söderut mot Östersjön. Kloka fåglar, tänkte jag, men samtidigt slog tanken mig - de måtte väl inte ha rätt? Den svenska sommaren kan väl inte redan vara över? Helgen som gick blev riktigt usel. Ösregn, iskall blåst och termometern orkade inte ens ta sig över 15-graderssträcket. Jag hade längtat ut till täppan hela veckan - men till och med Katten vände på klacken, eller tassen, vid ytterdörren. Det fick bli inomhusarbete i stället - tvättstugan var ju i stort behov av att städas. Jag hann inte långt med dammsugaren förrän det small till i ögat - ett gruskorn. Resten av dagen tillbringade jag med att på olika sätt försöka bli kvitt skräpet som kilat sig upp under ögonlocket. Vatten, böner, svordomar, vila, tårar var förgäves. Jag var ensam hemma och till slut gav jag mig ut i ösregnet för att införskaffa ögonbad. Det kändes som att alla stirrade på mitt röda, svullna och rinnande öga, ja inte bara kändes, expediten på apoteket erbjöd mig en pappersbit att torka med. Pinsamt, nu skulle olyckan döljas bakom mina solglasögon. Snacka om att bli uttittad - en Tant med stora solbrillor i ösregnet ... Inte förrän på kvällen blev jag skild från det envisa kornet tack vare en man med god syn, förstoringsglas och förmågan att vända upp mitt ögonlock. Dagen efter satt jag åter i min bil och filosoferade över livet. Så mycket man ser och så mycket tankar man får när man är på väg. Hur lätt är det inte att ta allt för givet - synen till exempel? Plötsligt märker jag att det nästan blivit en kö, och att bilarna körde väldigt sakta genom den lilla byn. När jag passerar ser jag varför. En äldre man var ute och klippte tomtens häck som växte vilt precis vid vägkanten. Mannen stod faktiskt ute på vägen med häcksaxen i högsta hugg. Eller rättare sagt, han satt i sin rullstol och jobbade! Han trotsade både regn och rusk, och troligen också många medmänniskors inrådan om att inte hålla på med trädgårdsarbete vid hans ålder och tillstånd. Själv tror jag att han gjorde alldeles rätt, täppan och naturen ger livskraft och energi. Den dagen han inte längre orkar vara ute kommer han säkert inte att må bra. Fåglarna då? Jo, de hade lyckligtvis fel. I dag kom sommaren tillbaks och täppan prunkade som aldrig förr! Maud Holmberg Klyft Maidens Blush i full blom. Sommaren är tillbaka!