Ingen storm utan mors lottahjälm!

Så är den över oss, stormen som bytte namn och kön någonstans på vägen in över sydsverige. Brittiska Judas (St Jude) blev Simone och började visa upp sina muskler rejält vid sena eftermiddagen i i södra Skåne. Jag lyssnade på alla varningar och följde billämmeltåget söderut innan mörkret fallit. Nöjd med att jag nattat täppan igår och plockat in alla lösa föremål. Några som uppenbarligen inte lyssnat på alla uppmaningar om att plocka in lösa föremål och surra fast byggställningar och annat löst var de ansvariga för evighets-vägarbetet utanför ett köpcentrum i Malmö. Här for varningsplastkoner och plåtbitar vilt omkring och det var bara att tacka sin lyckliga stjärna att det gick bra att komma förbi zickzack-körningen... Det tog tid, men gick väl, att komma hem och nu har vi en mysstund i köket, Katten och jag. Är man, som jag, uppvuxen på landet och har upplevt ett antal sydskånska stormar så vet man ska tänka på. Kaffe på termos, ficklampa och närhet till stearinljus, en radio med bra batterier - och en bra hjälm om man måste gå ut! Alla strömlösa och stormiga dagar i min barndom har etsat sig fast. När vi var tvungna att gå ut -vilket vi var när jag var riktigt liten och vi bara hade utedass - så var det lag på att ha hjälm på oss. Husets lag. Detta i en tid då cykel-, skid- och mopedhjälmar inte ens var påtänkta.Främst gällde mors lotta-hjälm som var starkast av alla hjälmar. Till nöds gick min ridhjälm också an. Det var säkert klokt, under stormarna på Söderslätt regnade det inte sällan takpannor och tunga grenar... Än idag tänker jag hjälm när det stormar ute. Och lyckligtvis har jag min ridhjälm kvar i källaren. Fast i kväll stannar vi inne, Katten och jag. Lyckligtvis har vi fortfarande ström. Och skulle den försvinna så har radion bra batterier. Vi vill ju inte missa att stunden då Malmö FF åter blir Svenska Mästare! Maud Holmberg Klyft