När jag mötte John Blund i lördags piskade ösregnet på rutan. När jag vaknade på söndagsmorgonen var det SOMMAR! Trots flera sköna försommardagar så är den där första känslan av sommar, när solen värmer så innerligt, alltid lika överraskande och underbar. Det finns inget så skönt som att kunna följa Povel Ramels uppmaning, att ta av sig skorna och traska barfota i gräset! Denna årets första sommardag hade Svart inte ens tid att äta frukost. Det blev ett par tuggor sedan stod han rastlös och redo och försökte jama upp dörren. Jodå, han försöker öppna den också, har lärt sig hoppa upp och dra ner handtaget. Tur att dörren griper, för han har ännu inte lärt sig knuffa samtidigt! Efter att ha fångat en fluga var Jägarkatten nöjd med sin insats och slog sig till ro i grönskan. Matte uppskattade detta eftersom det råder lite av besöksförbud i bortre delen av trädgården. Tjo vad det är livat i holken där borta just nu. Herr och fru Talgoxe har bråda dagar med att fånga föda och från holken hörs ett intensivt "Jag-är-hungrig"-tjatter. Hoppas innerligt att ungarna stannar i varma boet tillräckligt länge i år. Förra årets blåmesungar hoppade ut alldeles för tidigt, de kunde bara skutta och inte flyga. En hoppade till och med upp på min fot - kanske med förhoppning att bli transporterad lite snabbare, se lilla bilden. Trots att man kanske inte bör så stoppade jag in dem i holken igen, en efter en. Men det tog inte många sekunder innan de drullade ut ur hålet på nytt. Jag var mest rädd för grannkatten som är en riktig jägare som inte nöjer sig med små flugor. Men det gick bra, trots allt, och vi kunde följa de små liven som snart lärde sig flyga och som gladde oss hela sommaren. I vårt hem är det inte Svart som får rivet skinn, men det beror väl på att han nästan aldrig är arg. Hans matte däremot är lite oförsiktig med att ta av sig både skor, trädgårdshandskar och långärmade skjortor. Och då går det som det går. Rosor, häckar och björnbärsrankor är några ilskna rackare! Maud Holmberg Klyft