Min lata bok... | Maud Holmberg Klyft

Det är ju jag som ska vara lat när jag har en bok framför mig, men på täppan är det tvärtom. Jag är ägare till världens lataste bok! Det var fåglarna som planterade den och eftersom jag har svårt att skiljas från vackra växter så lät jag den stanna kvar i rabatten och bli en utomhus-bonsai. Den har ganska många år på nacken nu men trimmas och friseras flitigt och får inte bli högre än halvmetern. Problemet är bara att den är en skamfläck för sin omgivning så här års. Medan andra bokar har slagit ut i skir grönska för ett par veckor sedan här i Skåne så vägrar den här att släppa fjolårsbladen från sig. Det är världens slöaste träd! Ja, jag vet - jag har skämt bort den flera år genom att handplocka bort den vissna kronan, men i år tänker jag visa vem som bestämmer. Den får stå där och skämmas och vara ful! Jag har sett att den är alldeles fylld av hårt ihoprullade nya löv och när jag granskade rabatten idag såg jag att den trotsat sig själv och börjat ömsa. När den snart står grön och skön kommer den nog att vara lite extra stolt att den till slut samlade kraft och tog saken i egna händer! Maud Holmberg Klyft

De bruna bladen har glesnat!

Så här ser andra bokträd ut nu...

Åter grön och fin - om någon vecka kanske?