Något av det skönaste med en täppa är att gå ut på en runda arla och säga godmorgon till alla växter (och djur). Att upptäcka vad som vissnat under natten - och vad som slagit ut. För mig innebär det också en stund med mina vänner. Min täppa är lite av minnenas trädgård men växter, blommor och prylar som jag plockat med mig från platser som betytt något för mig eller som jag fått från vänner och släktingar. Så här års prunkar den perenna, intensivt chockrosa luktärten jag fått av Lena och de mer gammelrosa "Englandsblommorna" som Ulla gett mig sticklingar av. Vad de egentligen heter vet jag inte, men det spelar ingen större roll - jag minns i stället härliga dagar med Ulla och Alec i Lincolnshire! Stjärnflockshavet kommer från Gudrun. När jag kryddar min mat med intensiva pepparfrukter skänker jag en tacksamhetens tanke till fotografkollega Gugge och de ljuvligaste högsommarbuketterna fyller jag med härlig Malva efter frön jag fått av mors väninna Greta, som inte längre finns i livet. Hennes minns blomstrar dock rikligt i täppan! Varje vår slår "Lindegårdsblomman" och den lilla vitsippan ut - de tog jag med mig från gården där jag växte upp. Smultronen har anor från mormors täppa och den kornblå, glada grodan var förvisso grågrön när jag fick den av min guddotter - men jag tänker ändå alltid på henne och blir glad när jag ser att den ler mot mig! Maud Holmberg Klyft