Sitter lyckan i prickarna? | Maud Holmberg Klyft

En sömndrucken fluga. En yrvaken humla som inte ville bli fotograferad. Två koltasthanar som fightades om sista äppelbiten. Min favoritplats lediga, soliga vårdagar är vardagstrappan. En enkel tegeltrappa - men i väldigt skyddat söderläge dit vinden sällan når och det nästan alltid känns några grader varmare än ute på täppan. Naturligtvis hamnade jag där med näsan vänd mot solen efter en stunds pyssel i trädgården. Med sällskap, katt och massor av småfåglar runt om som höll eftermiddagskonsert. Plötsligt kittlar det till på handen och där sitter hon - årets först nyckelpiga. Liten - men alldeles klar i sina färger. Har du förresten tänkt på att antalet prickar varierar? Det finns till exempel tvåprickig- nittonprickig- och tjugotvåprickiga varianter. Med sina sju svarta prickar tillhörde lillpigan Sveriges vanligaste art. Någon önskning blev det inte för hon ville inte alls flyga när jag blåste försiktigt. Däremot är jag ganska säker på att nyckelpigans lycka sitter i prickarna - utan dessa, och utan sin intensiva färg, hade hon blivit undanskuffad av Homo sapiens - människan. En flygande grå skalbagge , för hon är en sådan, nyckelpigan, låter ju inte alls lika tilltalande för trädgårdsromantikern. Maud Holmberg Klyft