Det är inte sällan som jag får känslan av att befinna mig mitt i en film i mitt arbete. Flera av de människor vi intervjuar och skriver om har varit med om fantastiska, eller förfärliga, upplevelser och många berättar att de har upplevt att de haft änglavakt. Nyligen berättade en man om ett högt fall och hans hustru, som såg det hända, grep tag om makens ben och försökte hålla honom kvar. Hon orkade inte - men trots att mannen störtade hade han änglavakt. Visst har man sett den scenen många gånger på film, fast då är det oftast en man som bara har en hand om stuprännan på 37:e våningen i en skyskrapa i New York, och de flesta gånger dras han också upp ev en räddande hjälte! Själv kände jag mig också som en riktig Movie Star häromdagen. Det var inte lika dramatiskt, mer som en scen från en gammal stumfilm... Jag hade raskt fått bryta upp från jobbet eftersom jag lyckats boka in tandläkarbesök, tandhygienist och tennisträning i min hemstad i rak följd. Detta hade förberetts väl på morgonen, träningskläder och tennisrack fanns i bilen. Allt -utom strumporna visade det sig. Detta hade väl inte varit någon smärre katastrof - om jag bara inte redan haft skoskav. Nya skor och sommarvärme går liksom inte ihop... Räddningen var nära, i min handväska fanns ju plåster - och för en gångs skull kände jag mig nöjd över att ha nytta av något i "bra-att-ha" facket. Två finfina plåster! På med det ena, men redan efter uppvärmningen kände jag att det gjorde ont i hälen. Det hade inte fäst ordentligt och åkt av. Upp med det andra och raskt av med skyddspappret - och i samma sekund ser jag hur rejäl vindpust sliter plåstret ur min hand. Men det fastnar i gallerstaketet - och jag slänger mig över bänken intill och försöker nå det. Snacka om stretching! Precis när jag nuddar räddningen så kommer en ny vindpust... Tränaren och min tennis-väninna bara skrattar och det är dags att inse att det inte var dålig stumfilmstjärna jag skulle bli! Vad jag lärde mig av detta? Se till att ha en stor och välfylld plåsterask med dig vart du än går!