Efter att ha gått och gnolat på "Första vackra dan i maj" ända sedan Valborgs-eldarna slocknade så började äntligen en ny melodislinga spela i huvudet på mig under helgen. Underbart är kort. Just nu är det som allra skirast och ljuvligast på täppan. Sedan körsbärsträden runt om fällt sina vita blommor prunkar mitt gamla, senfärdiga och knotiga träd som mest och så som det breder ut sin skönhet är det inte konstigt att det tar tid på sig. Vilken kraftsamling det måste till! Normala träd brukar ha riklig frukt vartannat årt för att sedan ta igen sig året därpå. Inte det knotiga!Under de 15 år jag kunnat njuta av den här täppan har det varit full blom och inget annat som gällt. Att skörden sedan tillfaller gästande starar får jag väl bjuda på, jag får i alla fall njuta av den korta men fantastiska blomningen. Förr önskade jag ofta att tiden skulle stanna upp när det är som skirast och mest nyutslaget. Men nej, trots att det inte kommer att vara så här nästa helg så är det just det här med att kort och intensivt som är unikt. Skulle det vara i månader skulle jag antagligen inte se och njuta på samma sätt. Min utomhustyllgardin är snart borta med vinden - men då har naturens konstnär ett nytt motiv på sitt staffli. Och förhoppningsvis går jag och gnolar på en annan låt redan till helgen! Text och foto: Maud Holmberg Klyft http://youtu.be/tRfGAN3xj-k