Det är något visst med den allra första

Visst är det något visst med det första? Äntligen kom den där värmande solen och förvandlade täppan till ett vårrusets plats. Och det blev många premiärer. Första humlan och första biet kom hungriga och glupska på pollen. Restaurangerna Krokus och Pensé höll ju öppet! Första besöket av sociala Herr Grannkatt. Första våffelfikan vid söderväggen. Första dagen utan varm jacka vid lövräfsningen. Efter några veckor när det känts som våren gått i träda var det befriande att få ljuset och livsandarna tillbaka. Till och med årets första fluga fick mig att le! Det är något speciellt med "årets allra första". Det där man inte upplevt på många månader, men som man längtat efter. Ja, jag vet. Om några månader plockar jag fram getingfällan och flugsmällaren, och svär över "krypen". Flyttar in i skuggan när solen gassar för mycket och sjasar bort Grannkatt när han är för nyfiken på livet i fågelholken. Men den tiden den sorgen...