Hånad, avskydd och bespottad - nej, inte har den det lätt, den robusta maskrosen. Medan alla hyllar de gula rapsfälten svär många om de hittar en maskros, eller två, i gräsmattan. Själv älskar jag denna solens blomma, även om jag också måste medge att jag håller efter den så att den inte tar över allt annat på täppan. Men i Guds fria natur är den underbar. Och i en vas, i en riktigt maffig bukett. Här lät jag maskrosorna få sällskap av några skira smörblommor och fem blå pärlhyacintstänger - för att ge volym i det gula floret. Även om solen skulle lysa med sin frånvaro i helgen blir jag garanterat på gott humör när jag möts av det här blickfånget! Visste du att: Maskrosen är fylld av nektar och ger oss stora mängder honung varje år. Man kan göra vin av den, dess rötter rostades förr till kaffesurrogat och maskrosens späda blad är både c-vitaminrika och goda i sallad. Smörblomman är giftig, det är därför den står kvar i hagar där kossor och hästar betar. Torkar man den försvinner giftet medan färgen består.